Recensioner av Himmelsblått

Att minnas och skapa världen

Genom minnen och möten växer världen till något större, det går att rekonstruera, att som en arkeolog lägga skärva bredvid skärva, så plötsligt finns det något större, något beständigt att lämna över till andra, som delar samma verklighet eller har behov av att se något annat, längre tillbaka i tiden, för att förstå sig själva. Minnen kan vara bedrägliga och nyckfulla, så det ska talas tyst om sanningar.

Greger Larsson föddes i Malmö och växte upp i stadsdelen Persborg på 60-talet, det är detta boken, kretsar kring, två årtionden i Malmö, en stad, som då började att ömsa skinn. Som alltid är det både smärtsamt, lika ofta nödvändigt, de som har varit har inte längre någon plats, med det nya kommer nya krav på omställningar och anpassningar. Det går alltid att både idyllisera, moralisera och minnas med vemod.

Greger Larson förhåller sig på ett sakligt sätt till det som hände, han är inte en skildrare av de stora strukturerna och mönstren, han håller sig till sitt liv, till sina närmaste och sina kompisar. Men han minns med skärpa, han beskriver skeenden och företeelser, som går att känna igen och som är tillämpbara i ett större sammanhang. Det hittas på saker och ting, som inte alltid är inom lagens råmärken, de företer sig oskyldiga i dagens värld.

Över berättelsen finns stänk av vemod, när det gäller skolan räcker inte det, det är tragik. På Greger Larssons tid i skolan var det inte tal om särskilda behov hos enstaka elever, eller diagnoser, med fantasifulla bokstavsbeteckningar, det gällde istället korrigeringar och repressiva inslag, som byggde på våld och ondska, inte förståelse, inte ens försök till förståelse. Det är en plågsam, men uppriktig läsning. Det värsta är att detta pågick under hela skoltiden, utan förändringar och förbättringar. Det skedde oavsett om läraren hette Signe eller Svea eller rektorn hette Seved eller Stig.

Det är svårt att förstå, att någon kan uthärda detta, när den frivilliga skolan började, svarade Greger Larsson med att skolka från teorilektionerna, som oroväckande många gör än idag, läser jag i dagens tidning, det är en skånekarta, som är nedslående att se på.

Nu finns det undantag i denna dysterhet; Greger Larsson trivs med sin kamrater, hans föräldrar är förstående, inom föreningslivet möter han personer, som visar honom tillit. Liksom en åklagare, Sten-Åker Runerheim!

Det var först efter en längre utflykt till Chicago, som han började att tänka mera på Malmö, så kom denna bok till, en berättelse om en tidsresa. Nu är han tillbaka i Malmö och bor på Möllevången. Jag läser gärna en ny bok av Greger Larsson.

Bo Bjelvehammar, Tidningen Kulturen
Länk till recensionen

 


Greger Larssons Himmelsblått – en tidsresa i Malmö (Venaröd förlag) är något så ovanligt som en icke-litterär berättelse som ofta ekar av muntlig framställning och tar ner Malmöperspektiven på jorden. Det är en befriande, uppriktig och ärlig text som drabbar i all sin enkelhet.

Men enkelhet är inte synonymt med banalitet. Rakt tvärtom. När jag läser Larssons skildringar av grundskoleåren i Malmö känner jag inte bara igen mig, jag får doft- och smakförnimmelser som går tillbaka på mina egna barndomsår på Lorensborgs- och Kronborgsskolorna. Nog levde sadismen kvar under dessa år. Larsson skriver också fint ur ett utlandsperspektiv. I hans fall är det Chicago, där han sitter med penna och papper. Men han gör det också på Möllan.

Om jag med hans egen bok som verktyg skulle svara på frågan han ställde i citatet ovan, ”kan man bli främling i sin egen stad?”, så skulle det vara ett rungande ja. Har man lämnat sin stad och sedan återkommer, då är man både hemma och främling. Jag gjorde dessa återbesök i mina malmöitiska kvarter – från Seved över Gamla väster till Bellevuegården – inför skrivandet av min egen Malmöbok och upplevde ett mycket starkt främlingskap. Att man inhägnat mina tonårskvarter på Lorensborg förstärkte känslan av att det var en helt annan stad jag besökte. Och de övriga skälen ska vi inte gå in på här.

Jag vill istället avsluta med att rekommendera Greger Larssons Himmelsblått till läsning. Den står öppen för var och en med sin enkelhet, sin chosefrihet och sin minnesrika bild av en stad förr och nu.

Thomas Nydahl, Nydahls Occident
Länk till recensionen