Recensioner av Berättelsen om Giraldos

Att leva sin dröm

Hörby ligger nästan mitt i Skåne, för oss, som bor nära går tankarna till marknad, mord och Carl stenmäsare, som sannolikt var med om att bygga Hörby kyrka. Även till författare som Lina Wolff och Victoria Benedictsson, den senare var både författare och dramatiker, levde på många sätt i olycka, åkte till Köpenhamn en sommardag 1888, tog in på Hotell Leopold och skar halsen av sig. Det gav August Strindberg ett fint slut i Fröken Julie.
Nu handlar detta om två bröder under den första hälften av 1900 – talet, Rosvallapågarna, Folke och Åke Rosvall. Artistnamnet var Giraldos, de kallade sig också Niagaramännen, två lindansare, som inte varit i närheten av Niagara, möjligen Forsakar i Degeberga. Men en stor inspirationskälla var Charles Blondin, som korsade Niagarafallen sjutton gånger, en av hans specialiteter, att rulla en skottkärra över linan, var ett nummer, som även Giraldos genomförde.

Detta med emblemet Niagaramännen var ett bra exempel på deras goda marknadsföring, de talade även om sina korståg i världen, de turnerade visserligen flitigt, men aldrig till Paris och Moskva, men däremot till Lövestads åsar och Listerlandet; de besökte många skådebanor och folkparker. Nu är det sant, det planerades en europaturné, men det kom annat emellan, ett världskrig bröt ut just då 1939.

Lindanseriet var ett stort nöje på deras fritid, de hade vanliga yrken som snickare och sadelmakare. Uppträdandena sköttes bredvid, på turnéerna levde de ett enkelt liv, bodde i tält och lagade mat på primuskök.

Bröderna blev tidigt bitna av att gå på lina med balansstång, de övade alltid hemma i Hörby, det är något exotiskt bara det, att vara lindansare i Hörby, de gjorde allt djärvare nummer utan skyddsnät, de gick med förbundna ögon, de cyklade på lina, gick på styltor och brände av fyrverkerier.

Giraldos var i farten från 1926 till 1947, men sedan kom en fortsättning med Folkes dotter Gun, med artistnamnet Miss Kylle, hon kom att jämföras med självaste Elvira Madigan. Hon hade en kort men framgångsrik karriär som lindansare och turnerade både i Norden och i Europa.

Boken är en fortsättning och en fördjupning av filmen Män utan nerver, som kom 2015 och gjordes av Albert Herranz; Tomas Klas Ekström har samlat in mera material och gjort fördjupade intervjuer, till detta kommer ett rikt bildmaterial, som ger inte bara ett stycke nöjeshistoria, utan även berättar på ett illustrativt sätt om Hörby, några stunder bakåt.

Men det stora är de orden, som redan finns i rubriken, Rosvallapågarna levde sin dröm, bortom det vardagliga bondförståndet, det senare både aningen färglöst och genomskinligt.

Bo Bjelvehammar, Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen – länk till recensionen.


Giraldos Brothers – svensk nöjeshistoria

Det här skulle nöjesdoktorn Myggan ha gillat! Tomas Klas Ekström i Hörby bevisar genom sitt författarskap att en välgjord bok om relativt okända skådeartister plötsligt kan bli högintressant när man börjar läsa. Det var trots allt 90 år sedan huvudpersonerna började sin karriär. På 140 sidor får vi möta bröderna Rosvall. Ett underhållande möte. (…) En mängd detaljer bygger boken ”Berättelsen om Giraldos – Skandinaviens djärvaste lindansare” och gör den till en viktig del svensk nöjeshistoria.

Vi läsare får kunskap hur Sverige såg ut på 30 och 40-talen. Hemorten – ”byn” – Hörby presenteras, släkt, vänner och
kollegor intervjuas och allt mellansnack gör boken mycket läsvärd. Ett tidsdokument förutom en artistberättelse.

Alla Hörbys fotoalbum verkar vara kontrollerade, för här är Giraldos på linan och på marken, under olika decennier. Bokens
formgivning är högklassig med illustrationer på varje sida – foton, annonser, kontrakt osv.

Till slut berättelsen om Charles Blondin, den ”riktige” Niagaramannen. Ett kapitel ägnas också åt Folkes dotter, Gun
”Miss Kylle” Rosvall (1938-2009), framstående artist, som fick titeln “Hörbys Elvira Madigan”. I pappas fotspår på en lägre lina. Bl.a. hos Furuviks Ungdomscirkus 1954 och året därefter hos Cirkus Scott.

En stimulerande bok om två eldsjälar från Hörby, som satsade på lindans 15-20 meter över marken. Man jobbade alltid utomhus, ställde enbart in en gång (åskväder), promenerade på linan t.o.m. i träskor, cyklade, dansade med säck över huvudet, gjorde hopp, huvudbalans och andra trick – allt utan att använda några säkerhetsanordningar. Två män utan nerver. Dumdristigt? Kanske det, men pågarna trivdes där uppe ”bland molnen.” Det var roligt att läsa denna bok – i ett sträck!

Lennart Strandner i Cirkulära Notiser, Svenska Cirkusakademins tidskrift.

 


Giraldos Brothers alias bröderna Folke och Åke Rosvall från Hörby var, det vet vi nu, några av förkrigstidens största våghalsar. De gick på lina på 25 meters höjd utan säkerhetsskydd, de gick på träskor, de gick med förbundna ögon, de cyklade, de gick med säckar över huvudet med mera, och tacka för att de blev en sorts »omvända« Zlatanhjältar på hemmaplan: I motsats till Zlatan fick de magert betalt för sina tricks, och tricksen utfördes verkligen med livet som insats. Endast en gång ställde de in. Jämför med dagens ömfotade fotbollsproffs med »ont i vaden«. Allt detta vet vi för att Tomas Klas Ekström skrivit den underhållande och ögonöppnande boken Berättelsen om Giraldos: Skandinaviens djärvaste lindansare (Venaröd förlag, 2016). /—/ Det är en ”nimm” liten bok Ekström skrivit, välformulerad, ibland nästan poetisk, och rikt illustrerad från brödernas famösa kista med fotografier, klipp, attiraljer…

Ulf R Johansson, PiratenPosten #3 2016