”Svensk nöjeshistoria” – Cirkulära Notiser skriver om Giraldosboken

Så här skriver Lennart Strandner i Cirkulära Notiser, Svenska Cirkusakademins tidskrift:

”Giraldos Brothers – svensk nöjeshistoria

Det här skulle nöjesdoktorn Myggan ha gillat! Tomas Klas Ekström i Hörby bevisar genom sitt författarskap att en välgjord bok om relativt okända skådeartister plötsligt kan bli högintressant när man börjar läsa. Det var trots allt 90 år sedan huvudpersonerna började sin karriär. På 140 sidor får vi möta bröderna Rosvall – Skandinaviens djärvaste lindansare. Ett underhållande möte. /–/ Vi följer med på turné, kollar packlådorna som Åke byggt, får veta att det tar en halv dag att resa master och staga den 20 meter långa linan, osv. Bröderna höll sig trots allt på jorden, man campade (!) och bodde i ett litet 3-manstält under resorna och använde primuskök.  En mängd detaljer bygger boken ”Berättelsen om Giraldos – Skandinaviens djärvaste lindansare” och gör den till en viktig del svensk nöjeshistoria.

Vi läsare får kunskap hur Sverige såg ut på 30 och 40-talen. Hemorten – ”byn” – Hörby presenteras, släkt, vänner och kollegor intervjuas och allt mellansnack gör boken mycket läsvärd. Ett tidsdokument förutom en artistberättelse. Alla Hörbys fotoalbum verkar vara kontrollerade, för här är Giraldos på linan och på marken, under olika decennier. Bokens formgivning är högklassig med illustrationer på varje sida – foton, annonser, kontrakt osv. /–/

Till slut berättelsen om Charles Blondin, den ”riktige” Niagaramannen. Ett kapitel ägnas också åt Folkes dotter, Gun ”Miss Kylle” Rosvall (1938-2009), framstående artist, som fick titeln “Hörbys Elvira Madigan”. I pappas fotspår på en lägre lina. Bl.a. hos Furuviks Ungdomscirkus 1954 och året därefter hos Cirkus Scott.

En stimulerande bok om två eldsjälar från Hörby, som satsade på lindans 15-20 meter över marken. Man jobbade alltid utomhus, ställde enbart in en gång (åskväder), promenerade på linan t.o.m. i träskor, cyklade, dansade med säck över huvudet, gjorde hopp, huvudbalans och andra trick – allt utan att använda några säkerhetsanordningar. Två män utan nerver. Dumdristigt? Kanske det, men pågarna trivdes där uppe ”bland molnen.” Det var roligt att läsa denna bok – i ett sträck!”