Kritikersuccé för våra nya böcker!

Det är glädjande att konstatera att våra fyra vårböcker har fått mycket fina recensioner!

KOREOGRAFI

”Berättelserna sveper ut läsaren i rymden och bort till fjärran landskap som sagolika resor på flygande mattor. ” – Tidningen Kulturen

”Språket är enkelt och rakt på sak, men vackert och målande i all sin enkelhet. Som helhet vittnar Koreografi om att det hos Sabinha Lagoun finns talang och vilja, och inte minst att hon har historier att berätta.” – BTJ-häftet

”Det gemytliga samtalet mellan ett barn och en vuxen som testar dess läskunskaper förbyts gradvis i något betydligt mer obehagligt som når klimax när gubben hånfullt konstaterar att det står ”White Lady” på Lilladrottningens tröja, men att det ju inte alls passar, för hon är ju inte vit. Här punktmarkeras plötsligt Lilladrottningen i blixtbelysning för sig själv och för läsaren. Hon upphör inför sig själv att vara bara ett barn och blir till en representant för något som i mannens och hans alltför många likars ögon inte hör hemma i den värld hon trodde var hennes. Detta om något är en litterär metamorfos i ordets mest intressanta bemärkelse.” – Opulens

NÄR DET HÄNDER HAR DET REDAN SKETT

”Cecilia Persson har skapat en kärlekssorgens bibel. Hon är svidande grannlaga i sina uppgörelser som ibland blir till en räcka geniala aforismer – formulerade med utsökt stringens av hög dignitet, i sina förlängningar till en sorgset begråtande efterbörd av absolut sann kärlekssorg, men mest och härligast och absolut häpnadsväckande grandiost som en oerhört skarp vidräkning med alla kärleksrelationers potentiella essenser av förgänglighet och svek.”- Tidningen Kulturen

”Det finns en helig låga av kontrollerat vredesmod som verkligen får dikterna att brinna med den glöd som gör att man inser att det är en verklig levande poet som nästan som de gamla profeterna ger oss öppna sanningar om livet som kanske inte är så vackra att få vetskap om men som är nödvändig för att kunna klara av att gå vidare. Det finns också en politisk dimension i Cecilia Persson dikter som ligger nära känslan av arbetarklassens tillkortakommanden i den moderna tiden då förändringar sker men inte alltid till det bättre. Men de bittra erfarenheterna av kärleken, mannen och livet i sin helhet är något av det bästa jag läst på länge när det kommer till poesi.” – Blaskan

”Diktboken är rasande både i sitt anspråk och i sin framfart. Det är lika omöjligt att värja sig för verkets blödande hjärtesorg som för dess politiska tilltal. Det är ett diktjag som blivit lämnad, men som inte bär sin sorg i tystnad utan i högljudd ilska. /—/ Det är att slå på stora trumman att påstå att När det händer har det redan skett är ett slags skärseld, men på sätt och vis står dikterna lidande och stampande i väntan på att bli befriade. Det är en uppgörelse mot ett du som sviker, mot ett samhälle som sviker, men det finns också en lättnad i att det finns ett hjärta som ropar och att det finns andetag att ta i det fria, ”känslokapitalismen” och ”känslornas klassamhälle” till trots.” – Opulens

JAG FASTNAR I LOVE WILL TEAR US APART

”På rakt språk varvar boken kortare socialrealistiska scener ur barndom och vuxenliv i södra Sverige med dikter som kretsar kring separation och förlust, såväl som längtan efter tillit och trygghet. Hur älskar en de som behandlar en illa?/—/ Den smärta som inte får komma fram tvingas hålla sig inom ramar som inte fungerar, tills det brister in i missbruk och relationshaveri. Det formmässiga navet i omkvädet ”jag fastnar i”, följt av namnet på en låt eller artist, skänker dock hopp: i konsten kan kraft och skönhet vackert utvinnas ur oförlöst sorg.” – BTJ-häftet

”Nu är Jonte äldre men kanske inte så mycket klokare. Han har två små älskade döttrar och en fru som precis lämnat honom. Tristessen och supandet har slitit sönder förhållandet, men Jonte älskar och vill så ohyggligt gärna ha henne tillbaka. Samtidigt får vi träffa honom både som barn och när förhållandet var nytt och mindre komplicerat. Det är en berättelse som utspelar sig i Malmö, runt Möllan och i Limhamn och i Landskrona, under barndomsåren i Borstahusen. En sorgesång över att allt förflyktigas men också en berättelse om faderskap och om mänskliga möten.” – Opulens

INTARSIA

”Intarsia är en berättelse om instängdhet i det egna jaget, om försök att finna sitt liv, sin egen riktning och att till slut nå en slags befrielse. Dikterna är intensiva, bildrika och vackra, boken är som en innerlig monolog där jaget berättar om vilsenheten i livet och i språket. På flera plan handlar den om just att bli människa, att bli kvitt ett förföriskt vackert mönster av inre ängslan och oro för att kunna träda ut i frihet.” – BTJ-häftet

Den här samlingen är prövande, sökande och spröd. Processartad som en långsam vandring utan konkret mål, vilket förvisso inte behöver göra någonting alls då målet inte alltid är det väsentliga. /—/ Dock ror Andersen i land det hela fint. ”att aldrig / och alltid veta / samtidigt”, men trots det ändå inte ha glömt hur ett träd känns under handflatan. Precis i den brytpunkten, vid sjukdomens slut och läkningens utbredning landar den här boken. Gott så. – Opulens

”Intarsia kan betyda små bitar som förda tillsammans, bildar mönster och utsmyckningar. I Ida Andersens diktsamling möter enkla ord som sammanförda ger bilder av oegennytta och medmänsklighet. I Intarsia påtalas allvaret i att ”människor/tycker om att/ikläda sig/ord som undflyr/kärnan”. Som i en klassisk lärodikt ges läsaren av diktsamlingen möjligheter att vara medskapare, genom ”varseblivning/tillhörighet/självrannsakan”. – bloggen Harry Martinson i tiden