Beröm för ”Bekännelsen”

BTJ ger Melker Garays ”Bekännelsen” en strålande recension: ”Det handlar om ett olyckligt andligt sökande och ett jag som är instängt i sig självt, ett slags existentiell depression. Sättet att skriva påminner om Kafkas, såväl när det gäller den allegoriska beskrivningen av den mänskliga existensen som språket och de tragikomiska inslagen. Författaren har en utomordentlig språklig uttrycksförmåga och en fin känsla för att beskriva filosofiska problem.” (Michael Nyhaga, BTJ-häftet 8/19).

I Sydsvenskan 25/3 skriver Eva Ström bland annat: ”Det står från början klart att Melker Garay inte har skrivit någon realistisk skildring från ett mentalsjukhus utan en metaforisk filosofisk berättelse om människans existentiella ensamhet, där ingenting utom just själva ensamheten är självklar. Garays symboliska beskrivning av människans ofrånkomliga instängdhet poängterar dessa grymma villkor, där det aldrig går att få klarhet om verklighetens beskaffenhet.”